Förkylningens förändringar!!!
Har man vatt iväg och jobbat hela helgen och mått alldeles utmärkt, ännan tills man vaknade på söndagen då man från ingenstans vatt helt förkyld.... I 2 månader har jag sett fram emot den 25 januari, då jag skulle få göra dom nya testerna till militärutbildningen som kanske skulle kunna ha lett till att göra många år inom den militära världen.
På intagningspappret står det "du måste vara helt frisk under hela dagen".... blir man inte lite bitter då när en så enkel sak som en förkylning nersätter förmågan att prestera så bra som man hade velat, det va ju bara att ringa in och säga att jag inte kunde komma... drömmen verkade helt splittrad och svetsningen såg mycket närmre ut än ja hade kunnat tro, det står nämligen även på pappret "att omboka din tid är MYCKET tveksamt att funka".... lite bittrare vid denna tid, kände att hotellbranchen kanske är det jag ska göra resten av mitt liv... en del dom säger att så länge man tjänar pengar kan man vara glad och få det man vill.... jag säger att så länge man är glad kan man göra allt man vill... men när allt man för stunden vill blir krossat av en liten förkylning är det svårt att kunna hålla minen posetiv...
Då... som om hon hade läst mina tankar sa hon "vänta lite", det gick några minuter av väntan åh jag funderade på att börja bita på naglarna.... sen tänkte ja toasits... frack that... kokte lite kaffe... åh sen kom hon tillbaka till luren och sa att dom hade en öppning nästa vecka, det är då sista testerna för detta året, åh se på fanders va glad ja blev :).
Sen satt jag, pappa åh niklas och drack lite kaffe (lite senare på dagen) så ringer min telefon som har för en gång skull varit väldigt tyst hela dagen annars... då säger han nåt jag inte fattar (skånska) så ja frågar va han sa... "vill du jobba på fredag till söndag??" åh ja kunde ju inte låta bli att tänka vem de va, fatta att inte veta vem som ringer åh frågar om du vill jobba, du vill ju inte efter 3 minuter av ett samtal fråga vem det är och vart jag ska jobba nån stans :) verkar ju kanske lite respektlöst att inte veta... men han snackar så tung skånska att det är sjukt svårt att fatta va han säger, inte ok... så jag var ju tvungen att fråga vem det var, så sa han inte det, utan han sa "Jao fock din njumär uta broder djin" då trodde jag han va norsk en stund :) sen sa han vart han va ifrån.
Så visar det sig att min bror, som sitter jämte mig har gett mitt nummer till sin chef, utan att säga nåt till mig, så då ska man jobba på en fabrik i stan under en helg med :) roligt när folk tror att man kan.
Men det bästa som har hänt under dagen är ju dom där idi***rna från USA.... dom har ÄNTLIGEN fattat att det är dumt när man kan gå till ICA åh köpa vapen... helt underbart ju att dom har förstått att det är kanske lite dumt att låta civila ha vapen som "skydd"...
Dagens låt är ju helt klart
NOMY - TIME
"You´re telling me i´m crazy I would call it lazy"
En Tanke om min värld
Hur funkar det när en som jag, aldrig haft ett problem i hela mitt liv, en underbar uppväxt och nästan alltid fått göra som jag vill, tappar hela förståndet, förlorar det jag älskar mest av allt i hela världen och får det största problem jag någonsin kunnat tänka mig.
Vad gör man när man vaknar på morgonen med hjärtklappningar, tårar i ögonen, ett stressat humör som aldrig verkar släppa taget om en.
Hela dagen går man och funderar, tänker sina djupa tankar på vad man ska göra med dagen, varje gång slutar den på samma sätt, samma täcke åh samma kudde.
Tanken som stör en mest av allt, är tanken om att de kunde kanske gått ett annat håll om man "bara", bara hade valt en annan väg, flyttat när dom bad en, gjort skolan i ett annat land, vad som helst som kanske skulle kunnat ha ändrat gången av just den vägen man valde att gå.
Att bara få träffas en sista gång, en sista kram, en sista gång få säga att jag älskar dig, enbart slutet av min värld kan ta mig dit, jag vill inte sluta leva men livet vill inte ge mig en kram.
Hur lyckas man att ta det steget, mot en bättre tid, en tid utan alla tårar åh känslor om att det inte kommer att vara något bättre än så här, hur hindrar man sig själv från att bli en av dom som bara sitter hemma, tycker synd om sig själva, dom som inte tycker om någon och inte vill vara med någon alls.
Den dagen man kan le, utan att veta att man bara ler, för att den man ser på önskade att man log.
Önskan att du inte ligger där så många andra ligger, gör att tårarna börjar än en gång att rinna längs kinden, vetskapen av att du är där och inte här gör det svårt att andas, gå och prata.
Att förlora något så underbart som sin Mor, går ej att förklara i känslor, men ändå känner man det själv.
"In the feeling of madness, insanity and fear, is were we will find, who we really are"
Drömmar
Jag önskar att jag var den som blev instängd i källaren, omedveten om världen ovan.
En filt gjord av bomull, vita ränder med lila prickar är det som håller mig varm om nätterna medans jag ligger på lite halm som byts av någon jag aldrig får träffa.
Ett vitt stearinljus, ungefär 15 cm långt per vecka och en ask med tändstickor tömd för att sedan fyllas på med 20, alltid är det 20 tändstickor i asken, aldrig mer och aldrig mindre, jag brukar komma på egna lekar och bygga små torn som jag har sett i en bok jag fick att läsa, boken har jag läst cirka 152 ggr, en bok om vättar och troll, magiker och häxor, ofta kommer dom samman för att rädda världen, från olika varelser som vill dom illa.
På nattuksbordet ställer jag oftast ljuset på, speciellt när jag läser min bok, det lyser upp rummet bättre därifrån så då blir det lättare att läsa, denna underbara bok.
Annat som står på bordet är en klocka som ringer, varje gång visaren står på hel timme, ibland vaknar jag fortfarande och undrar vad det är som låter, för att påminnas om att det är klockan, varje gång det händer blir jag glad, glad över känslan av något nytt och spännande, sedan somnar jag om i hopp om att det ska ske, bara en gång till.
Det finns en liten låda som sitter på bordets underkant mellan dom fyra handsvarvade benen med 5 utsvängda knölar och ett lejonhuvud inkarvat på varje ben, i lådan som har ett handtag gjort av koppar ligger en kam, ett gem 4 godiskolor och min bok, när jag inte håller den i mina händer.
I början när jag läste boken så brukade jag använda gemet, för att komma ihåg vilken sida jag var på, nu har jag böjt ut den till en liten kopparpinne som jag använder som hårsnodd till mitt långa hår, man kan ju forma den lite som man vill, ibland gör ja en häst.
Väggen i rummet är av betong och ganska kallt, det är massa bubbler på väggen, nästan som om någon har gjort det med flit, för att man ska ha något roligt att göra, jag brukar räkna hur många det finns, brukar tappa bort mig någon stans runt 2560 st, oftast somnar jag innan jag har kommit till 100.
"I verkliga livet må ondskan ha vunnit, men i drömmarnas land, där vinner alltid jag"