If my life is the Price, Then my life it will cost

You are gone, but I am here.
Not around with in my life to stear.
Stear my life into a cave, a cave so deep with walls so black.
Put me up into the roof, digg me down inunder the sea.... within a box.
I live with fear, regret, remourse and all I think of is if what?
What would happend, if i just stop.
And drink some poison, that comes from the cup.
Stear my life into a cave, a cave so deep with walls so black.
Put me up into the roof, digg me down inunder the sea.... within a box.
Sleeping...slumber...blackness and wings....wounds cut deeper then oildigging mills
Cut my heart out from my vains, for tears dont cut it and pain aint game

En Tanke om min värld

Hur funkar det när en som jag, aldrig haft ett problem i hela mitt liv, en underbar uppväxt och nästan alltid fått göra som jag vill, tappar hela förståndet, förlorar det jag älskar mest av allt i hela världen och får det största problem jag någonsin kunnat tänka mig.
Vad gör man när man vaknar på morgonen med hjärtklappningar, tårar i ögonen, ett stressat humör som aldrig verkar släppa taget om en.
Hela dagen går man och funderar, tänker sina djupa tankar på vad man ska göra med dagen, varje gång slutar den på samma sätt, samma täcke åh samma kudde.
Tanken som stör en mest av allt, är tanken om att de kunde kanske gått ett annat håll om man "bara", bara hade valt en annan väg, flyttat när dom bad en, gjort skolan i ett annat land, vad som helst som kanske skulle kunnat ha ändrat gången av just den vägen man valde att gå.
Att bara få träffas en sista gång, en sista kram, en sista gång få säga att jag älskar dig, enbart slutet av min värld kan ta mig dit, jag vill inte sluta leva men livet vill inte ge mig en kram.
Hur lyckas man att ta det steget, mot en bättre tid, en tid utan alla tårar åh känslor om att det inte kommer att vara något bättre än så här, hur hindrar man sig själv från att bli en av dom som bara sitter hemma, tycker synd om sig själva, dom som inte tycker om någon och inte vill vara med någon alls.
Den dagen man kan le, utan att veta att man bara ler, för att den man ser på önskade att man log.
Önskan att du inte ligger där så många andra ligger, gör att tårarna börjar än en gång att rinna längs kinden, vetskapen av att du är där och inte här gör det svårt att andas, gå och prata.
Att förlora något så underbart som sin Mor, går ej att förklara i känslor, men ändå känner man det själv.
"In the feeling of madness, insanity and fear, is were we will find, who we really are"

Drömmar

Jag önskar att jag var den som blev instängd i källaren, omedveten om världen ovan.
En filt gjord av bomull, vita ränder med lila prickar är det som håller mig varm om nätterna medans jag ligger på lite halm som byts av någon jag aldrig får träffa.
Ett vitt stearinljus, ungefär 15 cm långt per vecka och en ask med tändstickor tömd för att sedan fyllas på med 20, alltid är det 20 tändstickor i asken, aldrig mer och aldrig mindre, jag brukar komma på egna lekar och bygga små torn som jag har sett i en bok jag fick att läsa, boken har jag läst cirka 152 ggr, en bok om vättar och troll, magiker och häxor, ofta kommer dom samman för att rädda världen, från olika varelser som vill dom illa.
På nattuksbordet ställer jag oftast ljuset på, speciellt när jag läser min bok, det lyser upp rummet bättre därifrån så då blir det lättare att läsa, denna underbara bok.
Annat som står på bordet är en klocka som ringer, varje gång visaren står på hel timme, ibland vaknar jag fortfarande och undrar vad det är som låter, för att påminnas om att det är klockan, varje gång det händer blir jag glad, glad över känslan av något nytt och spännande, sedan somnar jag om i hopp om att det ska ske, bara en gång till.
Det finns en liten låda som sitter på bordets underkant mellan dom fyra handsvarvade benen med 5 utsvängda knölar och ett lejonhuvud inkarvat på varje ben, i lådan som har ett handtag gjort av koppar ligger en kam, ett gem 4 godiskolor och min bok, när jag inte håller den i mina händer.
I början när jag läste boken så brukade jag använda gemet, för att komma ihåg vilken sida jag var på, nu har jag böjt ut den till en liten kopparpinne som jag använder som hårsnodd till mitt långa hår, man kan ju forma den lite som man vill, ibland gör ja en häst.
Väggen i rummet är av betong och ganska kallt, det är massa bubbler på väggen, nästan som om någon har gjort det med flit, för att man ska ha något roligt att göra, jag brukar räkna hur många det finns, brukar tappa bort mig någon stans runt 2560 st, oftast somnar jag innan jag har kommit till 100.
"I verkliga livet må ondskan ha vunnit, men i drömmarnas land, där vinner alltid jag"

En Morgon, av Tystnad.

Pipet från klockan låter högt, när tystnaden av alla som sover inte låter någonting. Sträcker mig efter ljudet och trycker bort det med en knapp, nu är det tyst igen.
Mina steg i trappen är allt jag hör, när jag kokar mig lite te, bubblar vattnet ganska högt.
På altanen är det alldeles tyst, jag hör bara hur tändstickan tänds, medans jag drar den över sitt paket, cigaretten smattrar lite, när jag tänder den och åter igen är det tyst, en harmoni faller över min kropp, medans min syn faller ut över det vita i luften, som sakta åker ner mot marken, det snöar, fast det är tyst.
500 meter bort, hör jag hur 30 hundar får frukost, ljudet ekar i hela byn, det är nästan magiskt hur tysta så många hundar kan låta.
Blundar en stund, fryser lite grann, Må hela dagen bli fylld av glädje och lugn, för alla i världen är värda, en tystnadens stund.

Jag i Japan.

Jag  i Japan.

Paffens första inlägg.

Nu sitter man här i huset i lenhovda och har äntligen hittat en bloggsida.
Just nu sitter jag och pratar i telefon med en underbar person och pratar livet efter skolan :P fast det gjorde vi igår ifesig, men det kan vi la prata om idag med.
Påstår hon att jag har mat på min hemsida men det kan ju kanske vara för att jag skapade denna bloggen för 5 min sen :P.

Skriver mer en annan dag :)

Pussar och kramar på er alla

RSS 2.0